*****

Att bli sårad gång på gång är ingenting man egentligen orkar med men ändå på något konstigt sätt står man ut. Att bli sårad av någon man verkligen tycker om, ger en såna stora hål i hjärtat. Man ber inte om att bli sårad men ändå så blir man det gång på gång. Man ber inte om att få må dåligt dagarna ut men ändå är det alltid någonting som gör en ledsen hela tiden. Att du lämnade mig kan jag dig väl förstå! För vad har jag att ge dig som ingen annan har?

Att du är där för mig som vän är det enda som kan betyda någonting just nu. Men som när jag klanta mig, när jag kanske svek dig ja inte vet jag? ja jag kanske sabbar och förstör men aldrig med mening. Man känner att man gjort allt för en person men ändå så räcker man inte till. Vad mer kan folk begära? Vem är egentligen värd att må så fruktansvärt dåligt så man knappt kan äta eller sova? Klockan är 5 på morgon och tankarna snurrar bara runt. Jag kanske inte gjorde fel? vad vet jag?! men ändå får jag ta all skit som kommer efteråt.

Men jag har då märkt en sak.. Hade någon tyckt om en människa och brytt sig om en så mycket som den påstår så skulle den aldrig ha tanken att ens försöka göra nå sånt efter så kort tid. Spela roll om det är slut men snälla?! en enda dag efter att man gjort slut på allvar? Jag orkar inge mer! Jag gör verkligen inte det.. Det var nog tungt att släppa taget om någon man verkligen tycker om. Man hann knappt ta ett andetag så var det nå nytt som såra en 100 gånger värre.. 

 

Jag kan inte låta bli att fantisera. Undra hur det hade kunnat vara. 
Att "du och jag" kan låta så rätt i två öron men inte i fyra? Men jag fick komma ner på jorden och inse att "du och jag" aldrig var tänkt att vara från första början.

Säger inte att jag ångra nå men hade jag vetat de här så hade jag aldrig satt mina känslor i spel. Om folk bara skulle veta vad man har fått gå igenom i sitt liv så hade dom nog förhoppningsvis behandlat en med lite mer respekt och insett att en människa inte klarar av mer. I alla fall inse att man ska vara rädd om dom man har för nästa dag kanske dom inte finns längre och då får man leva i resten av sitt liv med någonting man har gjort och aldrig kan göra ogjort..