Svårt att sova ..

Dialys imorgon och taxin hämtar mig strax efter 07.00, ligger som och funderar om man kanske ska svänga förbi gina på vägen hem ifall om mamma hämtar mig från sjukan. Om jag orkar vill säga, brukar inte alltid må så bra efter dialysen.. men vi ser ju. Men jag kände så starkt för att köpa mig nya kläder och eftersom att jag har en massa presentkort sen jag fyllde år så kanske man ska böjra utnyttja dom lite? :) För övrigt har dagen varit väldigt lugn. Har legat och sett film med bror och sen har jag bara sovit för det mesta.

Till helgen är det dock planer för klass fest med dom man gick med från 3-9an får se om man orkar fara med det skulle då vara roligt i alla fall. Antar att allt folk ska ut sedan efter vi har ätit och sånt men det tror jag dock att jag skippar! Som sagt, känner mig inte alls redo att träffa en massa folk än. Men vi ser ju, jag behöver ju inte bestämma mig än så :)

Ne nu ska jag göra ett försök och sova, upp tidigt imorgon. Puss godnatt :*

26 November

Hellu, har varit och spenderat några timmar på sjukan idag och skulle spola slangarna och nu ikväll inser man att dom gjort nå galet så slangarna är 3cm utanför huden och så ska dom ju inte sitta så det blir kanske att fara till sjukan imorgon för det är inte skönt. Man känner riktigt hur dom far ut och in när man rör sig för mycket. Ikväll blir det att se idol med mamma, det finns ju inte så mycket mer man kan göra riktigt. Fick även dagens provsvar för dagen och det blir ännu mer dialys nästa vecka. Kan min kropp typ försöka hålla sig till ett normal värde så jag kanske kan få ta ut slangarna någon gång också? :)

Har suttit och planerat lite oh funderar på om man kanske ska "våga" sig ut någon helg med ett gäng.. Men tror inte riktigt jag är redo än, men snart! :) Ne nu ska jag fortsätta se idol med mamma, Pusshejs!

Hejhej .

Helgen har lugn och skön, har dock varit ute med jonte och gurra en snabbis igår och det var då fruktansvärt trevligt. Träffade även Nathalie så vi snackade om lite allt möjligt :) Kan ju säga att det var så himla skönt att få komma ut efter drygt 3 månader. Men kände även att man inte riktigt var redo att träffa så många än, känner att man kommer bli lite ut tittad. Nå väl jag får jobba på det. Folk måste ju ändå förstå varför man ser ut som man gör i nu läget och sen kan jag ju inte gömma mig resten av livet :p men jag säger då bara en sak.. snälla! om ni undrar någonting uti vad som hänt .. kom snälla och fråga mig ist för att sprida en massa ryckten om vad ni tror , folk kan verkligen hitta på en massa hemska saker har jag märkt.

Nå väl , i veckan har jag inte planerat nå speciellt. Förutom på fredag för då blir det hel dag på sjukhuset. Inhalation, spolning av slangarna (CVKn och CDKn), röntga hjärta och lungor och sen blir det att ta spruta i magen. Huvva för den där sprutan säger jag då bara .. Ja nu blir det att sova för min del iaf, men innan det så vill jag tacka alla som finns här för mig varje dag och hjälper mig att fortsätta kämpa. Ni är guld värda! Självklart är det vissa man saknar men ja.. vad ska man göra? :) Skulle bara vara roligt att få hitta på nå nu medan man är piggare för stunden. Ne nu säger vi godnatt! Puss på er alla :*

5 november

Varit på IKEA idag med julia, tobias och daniel. Haft det fruktansvärt roligt och sen såg jag även min blivande man där inne, kanske jag var lite feg och låste rullstolen när tobbe skulle köra fram mig till honom när han satt där i en fåtölj och läste en serietidning? men jag ville ju inte skrämma ihjäl honom... Blev mycket skratt och det var så skönt att bara få komma ut och umgås. Har som varit inlåst dom senaste två månaderna men nu är man ute i friheten igen. Eller friheten kanske man inte kan kalla det eftersom att det bara är början på alla behandlingar man ska genom gå.

Försöker inse att det iaf är början på ens "nya" liv. Hur man måste börja tänka på allt man gör, allt man äter? Mediciner flera gånger per dag? Vad är det för liv att leva efter ett "schema" ? Inte kunna göra vad man vill? Men ingen är perfekt. Tror jag fortfarande är i chock faktiskt. Det är en stor förändring men jag ska klara av det här. Jag har min familj och mina vänner som ger mig energi och styrka varje dag att orka fortsätta.. Det var bara någon vecka sen jag låg i sjukhus sängen och bara ville ge upp. Förstår som inte ens att jag orkat med allt, all smärta man fått genom gå. Men jag har verkligen kämpat och jag kommer fortsätta göra det.

Nå jag vet som inte vad jag ska säga längre. Lev dag för dag, ta en dag i taget, det kommer jag göra. Vaje dag är ett äventyr och vaje dag händer det nya saker. Antar att allt har en mening och det som hänt nu är det bara han där uppe som kunnat styra. Kan inte direkt tacka honom eller önska att han valt någon annan för ingen ska behöva få gå igenom en sådan smärta. Men man hade ändå velat veta (varför just jag?!)

Nå nu har jag inte så mycket mer att säga eller nå mer tankar att dela med mig för nu är jag trött och ska sova. Godnatt gott folk! <3