Varit på IKEA idag med julia, tobias och daniel. Haft det fruktansvärt roligt och sen såg jag även min blivande man där inne, kanske jag var lite feg och låste rullstolen när tobbe skulle köra fram mig till honom när han satt där i en fåtölj och läste en serietidning? men jag ville ju inte skrämma ihjäl honom... Blev mycket skratt och det var så skönt att bara få komma ut och umgås. Har som varit inlåst dom senaste två månaderna men nu är man ute i friheten igen. Eller friheten kanske man inte kan kalla det eftersom att det bara är början på alla behandlingar man ska genom gå.
Försöker inse att det iaf är början på ens "nya" liv. Hur man måste börja tänka på allt man gör, allt man äter? Mediciner flera gånger per dag? Vad är det för liv att leva efter ett "schema" ? Inte kunna göra vad man vill? Men ingen är perfekt. Tror jag fortfarande är i chock faktiskt. Det är en stor förändring men jag ska klara av det här. Jag har min familj och mina vänner som ger mig energi och styrka varje dag att orka fortsätta.. Det var bara någon vecka sen jag låg i sjukhus sängen och bara ville ge upp. Förstår som inte ens att jag orkat med allt, all smärta man fått genom gå. Men jag har verkligen kämpat och jag kommer fortsätta göra det.
Nå jag vet som inte vad jag ska säga längre. Lev dag för dag, ta en dag i taget, det kommer jag göra. Vaje dag är ett äventyr och vaje dag händer det nya saker. Antar att allt har en mening och det som hänt nu är det bara han där uppe som kunnat styra. Kan inte direkt tacka honom eller önska att han valt någon annan för ingen ska behöva få gå igenom en sådan smärta. Men man hade ändå velat veta (varför just jag?!)
Nå nu har jag inte så mycket mer att säga eller nå mer tankar att dela med mig för nu är jag trött och ska sova. Godnatt gott folk! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar